Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Wednesday, 26 August 2015

Livet med Trubbel.

Barnet och jag är förkylda sedan några dagar. Det är tufft. Jag är vansinnigt trött och önskar jag kunde få vara sjuk ifred. Sova, sova, sova. Låta en halvdan tv-serie skvala i bakgrunden. Slippa tänka på något annat än mig och frottera mig i en mild och skön självömkan. Men icke! För jag lever med Trubbel.

Det är rent fascinerande hur mycket trubbel ett spädbarn i farten kan vara. Monty behöver ett vakande öga varenda sekund. Och fort går det, när hon har sikte på (i mammans ögon) dumheter. Konsekvent dras hon till faran och (igen: enligt mamman) dåliga idéer. När jag blir frisk igen måste jag försöka spädbarnssäkra lägenheten, för att kunna slappna av och för att slippa konflikter med den här viljestarka ungen.

Innan Monty kom svor jag att hon skulle få så lite leksaker som möjligt. Plats fanns inte och rätt onödigt var det. Det där med lite leksaker går sådär. Beståndet växer. Och växer. Och jag kan dessvärre inte göra annat än att bekräfta det där med onödigt. Intressantast här hemma av "tillåtna saker" är inte leksakerna, utan en tom olivoljedunk, ett kombinerat msk/tsk-mått, pet-flaskor, katter och fjärrkontroller. 
I övrigt vill hon äta papper, riva sönder papper, slita sidor ur böcker, suga på sin potta, tugga på skivor och sladdar, pilla i kontakter, välta katternas vattenskål och äta skor. Och riva ut allting ur rullvagnar och lådor. 

Montys nya lära gå-buss. Laddad för utflykt, men Monty vill inte följa med.
För någon vecka sedan träffade jag en vän och hans kompis. Kompisen hade massa avlagda barnkläder och skor jag fick gå igenom - men plockade också fram en sk "aktivitetsleksak", vilket betyder mycket plast, mycket oväsen, mycket mekanik. Luckor som öppnas och knappar att trycka på. Jag kunde inte hålla tillbaka en grimas och skämdes. La ansiktet tillrätta och skyldde på platsbrist. Sedan fick Monty korn på den, då var det bara att kapitulera inför hennes jubel och hungriga fingrar - så den kom med hem. Den låg i plastpåsen och fanfarade hela vägen hem i kollektivtrafiken och jag skämdes över att gå omkring med ett soundtrack.

Nu behandlas den med respekt härhemma. Ransoneras. Det är lite som att få ett supervapen till superbossen i slutet på banan i ett tv-spel. Jag drar fram det när jag behöver den som mest. Superbossen i spädbarnslivs-banan är disken, städningen, matlagningen och allt det där andra som måste hinnas med. Då åker den fram och jag kan slappna av en stund, så länge den låter och väsnas vet jag att hon är sysselsatt. Bra barnvakt, mao.

För övrigt börjar jag fundera på om den där lekhagen mamma propsar på inte är en bra idé ändå. Inte minst på grund av ungens morgonaktivitet. 
När jag läser böcker om spädbarn står det att de vid det här laget börjar sova hela nätter i sträck. Uppemot 13 timmar. Inte Monty. Hon är så livshungrig och vaknar ofta mitt i natten och börjar härja och leka. Min kropp blir ett mänskligt tivoli att klättra på, suga på, banka på, dra i. Och att skalla. Och sedan hon började få kontroll över kroppen sover hon mycket oroligt. Det finns så mycket uppdämd rörelse i kroppen och hon snurrar omkring i sängen som en mask. Problemet är bara att Monty är sämst på att hitta sköna sov-och amningsställningar. Det som tidigare var självklart är plötsligt svårt. Hon ligger i helt onaturliga vinklar. Ofta med lämmar i kläm. Hon snurrar, bökar och gråter. Och kan själv. Jag får inte hjälpa till. Så senaste nätterna har hon försökt amma med fötter och rumpa. Och jag kan inte för mitt liv begripa hur den här lilla, lilla människan, med en bredd på 2 dm, kan ta upp 2/3 av en 160cm-säng. Killed by samsovning. Jag är helt slut. En vandrande zombie. En spillra.

Så fina! Jag blir glad av dessa, men Monty låter sig inte imponeras. Katten
är åtminstone intresserad av snöret. 


P.S NU FUNKAR VIDEON I FÖREGÅENDE ORDIGA OCH TRAMSIGA INLÄGG. MEN VIDEON ÄR VÄL VÄRD ATT SES. TYCKER JAG, DÅRÅ. <3 D.S

No comments:

Post a Comment