Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Friday, 20 March 2015

nakenchock.

Ni som läser min blogg kanske minns att jag oroade mig för kroppen under graviditeten. Hur jag skulle handskas med kroppens förändring. Nu står jag här med mamma-kroppen, och känner mig förvånansvärt lugn inför den. Känner kanske till och med en kärlek till den. Kroppen har liksom mognat. Blivit mjukare. Värdigare. En vuxen kropp. Som gått igenom massor, men som ändå står - även om jag känner mig lite manglad. Den ser annorlunda ut. Inte bara hulligare - men annorlunda. Som om benstommen förändrats. Men varför inte? Jag har förändrats. Massor. Det känns liksom helt naturligt att kroppen skulle göra det också.

Nu jag ser bilder på mig från innan jag blev mamma känner jag inte igen  mig själv. Den personen jag ser på fotona är inte den personen jag såg när jag såg mig själv i spegeln. Jag var aldrig nöjd. Ville alltid bli mindre. Nu när jag tittar på bilderna så blir jag bara ledsen. Känns så sorgligt på något vis. All energi jag lagt på att oroa mig för min jävla kropp. Och när jag väl var tunn så fattade jag det inte ens. Tyckte jag var knubbig.

lotta i tidig graviditet
Jag gick inte upp så mycket under graviditeten, men jag går upp nu under amningen. Försöker ta det med ro - även om den kritiska luppen kommer fram ibland. Men jag vägrar släppa nojan över tröskeln igen. För Innes skull.
Innes mamma ska aldrig, aldrig, aldrig prata vikt, bantning eller kroppsform. Hon ska aldrig nypa sig i hullet. Aldrig signalera att hon inte duger eller ängslas över hur hon ser ut.
Innes mamma går naken utan att skämmas. Även i duschrum på badhus och gym där andra kroppar går nakna. Innes ska få se alla sorters kroppar. Som inte skäms för sig. Som inte gömmer sig. Så länge det är möjligt ska Innes kropp bara få vara det fantastiska redskap det faktiskt är - och ingenting annat. Liksom jag önskar den här kroppen kunde få vara.

Jag - som till och med känt mig obekväm att vara naken inför mig själv övar nu på min egen nakenhet. Inte bara är det praktiskt när jag ammar att slippa hålla ordning på kläderna och få två händer fria - men det är ju också himla mysigt att få vara hud mot hud. Men det är svårt. Impulsen är hela tiden att skyla mig. Täcka över. Klä på mig - trots att ingen ser. Det där obekväma ska väck. Oavsett kroppens fason.


Halvnaken! Med ammande nakenfis under bildens kant!
Lotta gör läxan!




No comments:

Post a Comment