Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Sunday, 1 March 2015

nattlig rapport.

Ja, jag vet. Jag uppdaterar sällan och jag vet inte om det finns några tappra själar därute som fortfarande följer mig. Jag önskar att jag orkade skriva mer, för det här är en tid jag inte vill tappa bort. Samtidigt tänker jag att det är något fint att inte hålla fast vid det och bara låta det bli flyktiga minnen. Som färgglada och vackra fjärilar. Förlåt, jag är trött. Men jag tänker så här; många talar om för mig att jag ska njuta. Att de ångrar att de inte njöt mer. Tog tillvara på tiden. Det är ju så mysigt. 
Jag tänker ju lite krasst att det finns en anledning till att de inte njöt mer. Att det faktiskt är skitjobbigt att vara spädbarnsmamma. Och att om jag skulle börja teckna ner min tillvaro är det nog det som skulle synas mest. Tröttheten. Frustrationen när man inte finner tiden att ens bre en macka. När man sitter och ammar och undrar när det ska komma en lucka då barnet låter en gå på toaletten - utan att hon skriker sig blå under tiden. Jag skulle förmodligen ha skrivit om isoleringen jag upplever. Mjölkvåta kläder. Och att täcket alltid är surt och kallt nattetid av förlupen bröstmjölk. Jag skulle skriva om ensamheten jag upplever långa skriknätter. Såriga bröst. Värkande bröst. Att vara spädbarnsmamma är (för mig) en ganska stressfylld tillvaro.
Det ovan är saker jag tänker att minnet skulle trolla bort - för jag tycker att minnet har en enastående förmåga att bara hålla fast vid det som är vackert. Minnet är en skata. Letar och plockar det som glimmar. 
Så, ni som säger att jag ska njuta - ni har helt enkelt glömt. Och vet ni vad det allra sorgligaste är? Det är att jag njuter som allra mest när barnet somnar. Och jag skäms så när jag tänker den tanken. Jag borde ju älska att umgås med mitt barn, liksom! Men oh, vad jag njuter de små luckorna i vardagen när jag får vara min egen. När min kropp får vara bara min, och inte stå till service. Innes är något av en tyrann. Hon lämnar inget utrymme gör förhandlingar eller kompromisser! Men oj, vad jag älskar den här lilla tyrannen. Det är lite som Stockholmssyndromet. Hon har tagit min frihet. Kidnappat mig. Kättrat mig vid tutten. 
Lång gaggig utläggning - klockan är fyra på morgonen och jag pekfingervalsar med tyrannen vid min barm. 

Apropå njutning. Nu ska jag berätta varför jag egentligen satte mig vid datorn - jag ville bara berätta om den djupa tillfredställelsen jag upplever när mitt barn bajsar. Som jag sagt tidigare försöker vi oss på EC, att hon ska kunna signalera nödighet och att jag då kan erbjuda henne toaletten - och senaste dagarna har vi inte haft några bajsblöjor. Hon har nu gått över till att bajsa en gång per dygn (från att bajsa ungefär tio gånger per dygn!) - och jag kan ju tycka att det är lite sorgligt att hon valt att lägga sin dagliga bajs fyra på morgonen - för så har det sett ut senaste veckorna. Trots det så njuuuuter jag vid varje prutt i toaletten. Av hennes idoga stånkande när hon sitter placerad i grodposition mellan mina ben på toalettstolen. Jag njuter av att se spänningarna gå ur kroppen på henne. Hur hon gäspar och ibland skrattar när det gått riktigt bra. Njuter av att se henne kämpa och kämpa - för ibland går det trögt. Ibland får jag, trött och vimmelkantig, sitta en halvtimme på toan. Innes bestämmer. Och jag älskar att blicka ner i toaletten efteråt och se resultatet! Ja, apropå njutning alltså! Sedan kan jag ju berätta om allt det där andra också. Om leendena. Om hennes varma, goa kropp mot min nattetid. Om hur rasande söt hon är när hon vaknar. Nästan omänsklig - som en bortbyting.. ett litet trollbarn! Om hur mysigt vi har när vi läser mumin och hon skrattar vid alldeles fel tillfällen. Om hur hon trött och trygg sover i sjalen när vi är ute och går. Om den allra sötaste lilla krokläppen som böjs till en flin när hon får uppmärksamhet. Men allt det kan jag ta en annan gång. För nu ska jag återgå till sömnen. Barnet har ammat färdigt och snosar tungt intill mig. 

No comments:

Post a Comment