Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Friday, 31 October 2014

bloggutmaning. igen.

Idag ramlade jag på en liten "blogginspiration" på Freja Funderar, en blogg jag följer. Det är en lista på rubriker, en för varje dag i november och Freja har i sin tur funnit den på bloggen Onekligen. Jag hakar på - för jag vill ju komma igång igen! Och finna inspirationen.
Tycker det är spännande också, att se vart det bär hän med ett finger som visar väderstreck. Vad väntar för skatt där, liksom?
Jag har ju kört lite i samma hjulspår ett tag nu; gravid, gravid, gravid, ensam, bu, gravid, kolla min mage! gullig katt!, gravid osv Det är kanske på tiden jag kliver ur gravidgrottan en stund. Livet är mer än hormoner, snippklåda, framtidsängslan, bebisfeber och någon enstaka katt! Har skämts över skicket bloggen varit i senaste tiden.

Här är listan i alla fall:
  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat …
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg

sexig fredag och snippklåda.

Jaha, här sitter jag ensam en fredagkväll och dricker kaffe. Känner fredagspulsen på facebook. Det förbereds, planeras och kokar av förväntan på sina håll. Och här sitter jag och googlar tygblöjor och potträning. Tvättbara amningsinlägg. Bröstpump, behöver en det? Sexigt värre.

Just idag längtar jag ut. Skulle kunna döda för en drink (nåja, en aningens överdrivet kanske) - inte fylla, bara ett snällt och varmt lugn innanför västen. Lite festyra. Tänker en kaffedrink. Och avslappningen som kommer med. Ett lite grumligt huvud. Ett huvud som bryr sig lite, lite mindre och har känslan att allt ordnar sig, för fan!
Kaffet utan likör har inte den effekten. Det bara rör till och oroar - men glad blir jag ju förstås. För jag älskar ju mitt kaffe. Monterreyan, stackar'n, snor sig i magen. Måste köpa koffeinfritt igen.

Har haft väldigt liten skrivlust å det senaste. Kanske beror det på att jag inte sover på nätterna. Blir väl i genomsnitt två timmar per natt. Jag vänder och vrider på mig. Kokar av värme. Allt kliar (heja snippklådan!). Huvudet funderar frenetiskt.
I natt läste jag ut en hel bok. Kompisen hade lovat att jag GARANTERAT! skulle somna av ett sådant försök - men icke. Var om möjligt ännu mer klarvaken efter.
Och apropå snippklåda så är detta min första under denna graviditet, så jag känner mig ändå välsignad. Mitt underliv är en känslig organism och mina graviditeter har tidigare inte varit snälla mot den stackars snippan. Torra slemhinnor, känslig mot tvättmedel och trosor osv. Köpte på mig ett snipp-apotek värt tusenlappar förra gången, det kommer till användning nu. I mitt fall har det aldrig rört sig om svampinfektion, bara en känslighet - vilket gör det svårare att behandla antar jag. Det enda jag kan göra är att lindra symptom.

Minns en graviditet innan denna då jag gjorde en Ålandskryssning med Thomas, mamma och lillasyrran. Snippan kliade så in-i-helvete. Så IN-I-HELVETE!! Finns inte bokstäver stora nog. Jag ville dö. Jag var tvungen att hyra en hytt för att få dra av mig byxorna och lägga mig bredbent på en säng. Så där låg jag, halvnäck och hyperventilerade och grät om vartannat och skrek efter whiskey - familjen did not approve.. (ja, inte jag heller egentligen) så jag fick finna mig i mitt nyktra elände, i den där nästan psykotiska gravid-dimman jag levde i då. Vedervärdigt.  Ville bara bitchslappa snippjävlen, med hård och elak handflata tills hon blev helt bedövad. Fy fan. Den dagen var livet inte kul.
Den här graviditeten har i jämförelse varit sabla snäll - så jag tar klådan med jämnmod. Och låter snippan vara ifred. Ingen aga denna gång. Känner tacksamhet. För hur smidigt det gått, och hur bra jag faktiskt mår ändå. Det var allt. Som sagt, sexig fredag.



Wednesday, 22 October 2014

mammaklubben.

Nu har vi lämnat Detroit. Besöket som bara skulle vara en dag eller två blev en vecka långt. Jag hade sådana föreställningar innan - att Detroit skulle vara ruffigt och hårt och svårt märkt av fattigdom. Det senaste var ju sant, överallt står hus övergivna och förfallna, med sönderslagna rutor, utbrända och märkta av graffiti. Prostitution och knark. Men samtidigt - i de allra fattigaste delarna vi besökte - mötte vi så mycket vänlighet. Genuin och nyfiken vänlighet. Inte minst Monterrey blev hyllad och rönte stor uppmärksamhet och kärlek var vi än var. Hon är visst redan ett litet charmtroll! Folk ställde tusen nyfikna frågor om när, kön och namn. Är det min första? Och sedan kom historierna om barn, barnbarn och graviditeter. Den där mammaklubben alltså (och för all del morfarklubben), jag har aldrig förstått den - men nu har jag visst tillträde. Och känner mig ännu mer förvirrad. Men snart, snart kanske jag fattar. Och själv blir den som kastar mig över gravida kvinnor med ett saligt leende och tusen frågor! Who knows?
Överraskande nog gillar jag uppmärksamheten, har saknat den mycket under graviditeten - inte uppmärksamheten, men att prata om det, låta Monterrey ta plats - för konstigt nog finner jag det fortfarande svårt på ett privat plan. Som att det blir för intimt. Det är bara pappan jag kan inkludera helt och fullt i graviditeten - dessvärre är han ganska frånvarande allt som oftast - därför är det liksom skönt när främlingar kommer fram och pratar om det. Tidigare tyckte jag det var jobbigt, för jag hade så mycket kluvna känslor inför allting - men nu mallar jag mig och känner mig odelat glad. Och faktiskt lite kär i Monterrey - trots att hon bökar, sparkar, trycker på kissblåsan och protesterar i tid och otid. Hon är en person med mycket bestämda åsikter. Om vad jag äter, dricker, hur jag ligger. Musiken jag lyssnar på. Mitt röstläge. Hon gillar inte när jag är grinig.
Många har kommenterat storleken på kaggen och förvånats över att Monterrey inte kommer förrän i januari, flera har trott att hon är ett novemberbarn. Tydligen är jag stor. Bär en jättebebis. Själv var jag ju ett groteskt stort spädbarn - kanske faller äpplet alldeles nära trädet denna gång. Tur jag får kejsarsnitt.

Har så mycket jag vill berätta och så många bilder jag vill visa - men tiden räcker inte till. Rapporteringen får nog vänta tills vi kommer hem. Har haft en himla fin resa dock. Den känns lång. Det känns som månader sedan vi landade i New York. Tänker att det är ett gott tecken, att resan varit rik och full av upplevelser. Vi har knappt spenderat någon tid på hotellrummet denna gång.

Nu är vi i Erie. I morgon har vi vår sista dag av shopping - har funnit en antique mall med över 1000 (!) säljare. Och intill den finns ytterligare en med över 1000 (!) säljare!! Största vi har varit på har haft 400 vendors och den var STOR. Dessvärre har vi bråttom till New York, så vi får hänga på låset och försöka hinna lägga endast två timmar på varje. Nu ska jag sova. Sörjer bloggen lite, att jag har så lite tid och energi. Och bara publicerar sådana här nonsensinlägg.

Thursday, 16 October 2014

dagens fynd.

Nu har vi kommit till Detroit. Kom in sent och har inte hunnit bilda en uppfattning än, men det känns spännande att äntligen vara här. Hyser stort hopp om lokala thrift stores - har fått för mig att det går att finna mycket bling och att det snuddar vid det extrema. Hoppas på paljetter, guld och enorma axelvaddar.

Nu ska jag packa lite, sedan sova. Först visa lite av dagens fynd:

ok, den här köpte jag inte, men jag tyckte den var fräsig!
..den här köpte jag däremot!! Nattvarden i 3D och det vackraste
jag sett. Bilden gör den inte rättvisa.
så här ser våra dagar ut, och min outfit. Skjorta och
kavaj har jag fyndat här.
den här köpte jag! Ska nog använda den å! Varför inte
liksom? 
mer fynd till Monterreyan!

Monday, 13 October 2014

rapport från Scranton Pennsylvania

Nu är vi i Amerika! Fick en rätt turbulent start och det började redan i tullen då tulltjänstemannen tyckte jag var sååå vacker och ville gifta sig med mig och skrev ner namnet på den mest romantiska låt han visste (ovan) på en lapp och skickade med, tillsammans med några Hershey's kisses (choklad) och en inbjudan till en spelning i Brooklyn. Har nog aldrig känt mig så obekväm. Är så van vid att de vill slänga mig ut ur landet (det är nämligen något väldigt mystiskt med att jag har ett gammalt turistvisa). Jag rodnade, stammade och skruvade på mig i något som kändes som om om det varade i evighet. Hatade det. Och förstår att det här kanske är ett sätt han roar sig med alla kvinnliga resenärer. I en situation där han har övertaget och avgör om en är välkommen in eller inte.

När vi kom ut från terminalen hade tågen till biluthyrningen slutat gå - så vi blev satta i taxi och åkte en resa på knappa 5 minuter, för det ville den jäveln ha 202 dollar. 202 DOLLAR!! 1500:- spänn. Aldrig. Han visade upp en liten prislista han hade liggandes i bilen, och försvarade det med att det här är Queens. Det kostar. Bilen är dyr. Usch. Det obehaget, när någon försöker lura en. Vi vägrade, men det slutade iaf med att vi betalade 30 dollar bara för att komma ur bilen.
På biluthyrningen stod ett gäng svenskar som bokat bil i sverige, samt betalat den, och nu blev krävda på 1000 dollar extra (!) och jag kände bara: Jag hatar New York. Aldrig mer att vi flyger hit. Plus att det tog ett par timmar att bara ta sig ur stan. Köer klockan 10 en söndagkväll.

Vi körde vilse. Höll på att köra på ett rådjur, en grävling och en räv. Så pass att Thomas var tvungen att tvärnita och väja. Skitläbbigt.  Vi har aldrig varit nära att köra på något förut. Sedan hade vi två inte fullt så dramatiska situationer med en hare och två rådjur till som vi blev tvungna att stanna för. Klockan 4 på morgonen kom vi till hotellet, då hade jag varit uppe 27 timmar. Nu har jag sovit fyra timmar och kan inte somna om. Har fått jordens äckligaste födelsedagskaffe på sängen och nu ska jag försöka piska mig upp. För trötten är kropp. Höll jag på att skriva. Trötten är kropp. Haha, nu gjorde jag det igen. Kroppen är trött skulle det stå. Huvudet också tydligen.

Friday, 10 October 2014

skuggor.

nya kissekatter som pryder min bokhylla! 
..och en annan ny kissekatt! Love him!
tycker om skuggor.. den här liraren har en cool skugga.
..och det är helt makalöst hur många skuggor fyra robotar kan
ge! En hel skuggarmé!
..och på vägen från badrummet härom natten
sprang jag på den här skuggan. Inte kan väl
den vara min?




stänkmålning - resultatet

Så.. nu är syskrinet nästan färdigt. Behövs lite fix, sedan ska det byggas om - men det blir ett senare projekt. Här ser ni processen och resultatet (utelämnar väggstänket):

Först göra stänkpenslar! Gjorde en av blåbärsris och en av
björkris. 
Första stänket! Grönt! Sedan gult.

Sedan lite rött. Lite silver.
Lite turkost..

Före och efter. Slängde in lite guld också.. ska bara måla över
rinningarna på kanterna och måla det röda en gång till. 
Det har varit roligt! Har inte bestämt mig för om jag är nöjd än, blir lite omdömeslös och blind under arbetets gång. Spontant så gillar jag det. Ser ut som rymden och en blomsteräng på samma gång! Lite elektrisk. Men jag avgör i morgon. Godnatt!

besvikelsen.

Besvikelsen när det ringer på dörren och en hoppas att det är Någon Särskild - och istället finner en ihärdig dörrförsäljare. Kall, med ett hysteriskt leende och en osynlig fot i dörrspringan. Krocken som blir.
När en glidit förbi spegeln - ser ok ut..- när hjärtat hunnit slå några hoppfulla extraslag och ett leende fyller hela bröstet - trots att en försöker bekämpa det. Nu så. Som jag har väntat! Och sedan: besvikelsen. Känna hur hjärtat sjunker djupt ner i mörkret igen. Inte den här gången heller.

Kan en känna sig mer tragisk en fredagskväll? Än att stå i farstun framför ett clownansikte - målarklädd, nyvaken och ledsen och behöva försvara sitt val av internetleverantör (som dessutom suger).

Känner mig olustig och.. kränkt. Som om en främling kallsinnigt kliver in i mitt allra mest personliga när jag står där - hudlös och oförberedd. Och just det där ögonblicket så sabla sårbar. Hatar försäljare.


rockin' horse

Stänker möbler och lyssnar på:





Det där möbelstänkandet tar en sabla tid. Mellan varje färg måste stänken torka. Jag har hunnit applicera tre färger än så länge.. tänkte lägga till två. Katterna är plötsligt löjligt aktiva och knatar runt i målarhörnan mest hela tiden. Jag blir jättestressad, vill inte ha färgtassar på nya golvet. Inte heller vill jag ha stänk på den vita väggen - men det har jag förstås fått. Både gröna och gula. Heja mig. Jag är en vandrande katastrof. Med fyra vandrande kattastrofer. Idag har de varit skitjobbiga. Och till salu. Inte minst Hector. Den jäveln orkar jag bara inte med. Han är som ett troll på speed. Han har ätit upp mina rosor, vält ner saker, bråkat med alla, lekt dokumentförstörare med målarpappen, kloat nya fåtöljen, springer i färgerna, skriker konstant och är inte still en sekund. Det är väldigt sällan jag tappar tålamodet med katterna - men idag var han fan gratis.

Vi tar en låt till, älskar den här skivan. Så snäll för själen och välbehövlig just nu. Nu ska jag stänka vidare. Silver och turkost.


slöjda och stänkmåla

Har så sabla ont i ryggen idag och jag oroar mig för 8 timmars flygresa på söndag. Klarar inte sitta en minut utan att bli galen. Måste komma igång med yogan igen - och sedan aldrig sluta.

Igår hade jag en vän över på middag och förutom väldigt fint sällskap och samtal fick jag så här fina rosor:


De har varit min utsikt vid frukosten, tillsammans med tända ljus och ett regnigt och höstvackert Hökarängen. Jag älskar mina frukostar.

Idag ska jag prova något nytt; jag ska stänkmåla en möbel. Det är ett syskrin på ben som jag fått efter Thomas farmor. Jag älskar den där möbeln - kanske allra mest för sitt innehåll. Det var verkligen en skattkista full av gamla knappar, kantband, påbörjade broderier, urklippta tidningsartiklar om hur en besparar ryggen vid långa sytimmar - och tillhörande stretchövningar (kanske vore något för mig en dag som denna) - det fanns också ca 15 olika mönster på garntomtar. Jag skojar inte. Damen måste haft dille på garntomtar.
Nu har jag i alla fall målat den där möbeln. Skrinet rött och lock och ben blev svarta. Jag trivs inte. Vill göra det mer lekfullt. Med mer färg! Så då kom jag på den geniala idén att stänkmåla den. Googlade tekniker och fann att en kunde använda en björkriskvast för att prickarna skulle få fin spridning - så jag ska strax ut i skogen och plocka björk.

Så här ser en björkriskvast ut
Bilden på kvasten har jag hittat på sidan Slöjden i Skogen. Där hittade jag också dessa fina grejer, och jag tänker att täljande kanske ska bli min pryl:

Blompinnar! Står att de är enkla att göra (!?) - men tyvärr
ville de inte bistå med instruktioner..
..och grenkrokar! jättefina i flock tykcer jag!
Nu har slöjdaren vaknat i mig!

Till skogs! Återkommer med resultat senare!

Thursday, 9 October 2014

drömmens evolution.

Senaste veckan har jag haft väldigt bildliga drömmar. Ramverket har varit lite diffust och ganska kaotiskt - men varje morgon har jag fått med mig en liten detalj i full skärpa. Som en liten gåva. 

Första natten drömde jag att jag kunde ställa om min syn, göra den klar. Lite sådär som ibland händer när jag mediterat: att blicken förändras, tappar sina förväntningar och ser allt som för första gången. Det är så sabla häftigt. 
Jag minns första gången det hände, hur jag blickade ut på baksidans lilla park när jag mediterade. Hur det, där det förut var hus, träd, bänkar - istället var linjer, färger, strukturer. Det liksom öppnade någonting. Ramarna försvann. Orden försvann. Ögats frihet. Precis så kunde jag ställa om min blick i drömmen. 
Jag var på jakt efter något, sökte en nyckel, en sanning. Jag var i ett gammalt hus och jag hade nästan känslan av att vara under vatten. Liksom lite isolerad. I en väldigt koncentrerad verklighet. När jag ställde om blicken fick jag också förmågan att sväva. Jag svävade över golvet, täckt av jytter, och jag sökte med min nya blick. Allt jag fann var: döden. Jag minns inte hur döden såg ut, men jag minns att jag gick till mannen som leder min meditationsgrupp och berättade det här i frustration, och han sa: "Det är för att det är den du söker." Jag blev otroligt provocerad.
Jag var rätt under isen just då. Mådde pyton. 

Natten därpå drömde jag att min familj planterade gräs på min upptrampade jordplätt, där inget längre växte. Jag var den där lilla plätten mitt i en rondell. Död, grus och smuts. Mitt i smeten - men ändå totalt osynlig. Där gick pappa med en korg frön på magen och jag frågade: vad gör du? 
- Jag planterar gräs. Något måste få växa här. Så här kan du ju inte ha det. 
Det kändes så fint. Det där omhändertagandet. Befruktandet. Livet som skulle få spira igen. Att inte vara ensam. Inte vara hopplös.

Och i morse fick jag med mig denna bild; hur jag står med ett blåshorn av gammalt skinn. Jag vet att jag kan få det att ljuda. Jag står med Kattvakten och vill visa. Visa att jag KAN. Det låter inget. Jag blåser och blåser. Hornet ger ifrån sig ett matt väsande. Det är allt. Jag saknar självförtroendet. Känner mig liten och dum. Men jag vet ju att jag kan! I ett plötsligt jävlar anamma slänger jag av mig tvivlet, känner mig plötsligt lätt. Som om något tungt lyfts från mina axlar. Jag sträcker på ryggen och lutar huvudet bakåt och jag BLÅSER. Lägger hela min själ däri. Det grånade skinntorra hornet förvandlas till något levande och varmt. Och det växer. Alldeles lysande röd och med fjäll andas det och lever med mig. Och vi låter våran röst ta över hela världen. 



Jag gillar riktningen mina drömmar tagit. Stadigt uppåt!

Monday, 6 October 2014

road trip.

Nu har bästisen Thomas och jag köpt en resa till Amerika. Vi åker på söndag och blir borta i två veckor. Som jag längtar. Kanske mer bort denna gång. Vill inte gå här hemma en sekund till. Dessutom känns det fint att hijacka Thomas i två veckor -  han kommer inte undan.. Måste umgås med mig! So long, ensamhet!

Vi åker till New York. Har hyrt bil och första planerade stoppet blir i Detroit för att se King Tuff.



Sedan - om andan faller på, åker vi via Chicago (för en middag på vår favvo-mexikanare) till Milwaukee, där vi kan se Timmy's Organism och dagen efter King Tuff igen. På ett lagom stort ställe. Jag tycker om Milwaukee.



Kanske, kanske ser vi Apache Dropout i Chicago på vägen tillbaka. Längtar efter Chicago, men vet inte om jag mäktar med att träffa alla människor jag känner. Blir helt utmattad bara av tanken på tusen nyfikna frågor. Och faktiskt nervös av att vara alldeles nykter i sammanhanget. Fast det vore ju grymt att få se dessa!:





När vi kommer tillbaka till New York spelar Reigning Sound i Brooklyn.


Sedan planerar vi se alla småstäder däremellan! Har jag sagt att jag älskar amerikanska småstäder? Lunken. Charmen. Ta en kaffe eller två på lokala dinern. Tjuvlyssna på det naturliga hänget och samtalet innevånarna emellan. Lite som att landa i Gilmore Girls.

Igår kom jag äntligen till skott och målade mitt köksbord. Blev riktigt fint, faktiskt. Sedan har jag plockat ut möblerna ur salongen och gjort den till en kaninbur till Koko som är tillbaka. Förhoppningsvis bara på en blixtvisit. Någon som vill ha en kanin?

Nu måste jag göra mig klar. Ska till mödravården idag.

Friday, 3 October 2014

sjuk.

Trött och förkyld. Huvudet fullt av fetvadd, ögonen känns för stora för sina hålor. Munnen sexigt halvöppen, med drägel i mungiporna för att jag inte kan andas genom näsan. Jag är fräsch! Kan inte sova.

Idag blir det Gilmore Girls-maraton. Önskar någon ville komma hit och skämma bort mig. Serva mig med allsköns förnödenheter - så att jag aldrig behöver lyfta ändan från sängen. Pleeeeaaase? Önskar mig te, yoghurt med honung, varm äpplepaj med glass. Och mer näsdukar.

Lotta dagen efter. Inte fullt så snygg.  

Thursday, 2 October 2014

fest!

Nu har jag varit på galej. Förkyld och dan. Kompisen som flytt till Amerika är här på besök och det var så himla toppen att få se henne igen. Har saknat henne mycket.
Det har varit trevligt, fastän jag börjar skruva på mig när klockan börjar närma sig midnatt - då ungefär slår fyllan över och blir snudd på outhärdlig för en som är nykter och lite nervöst lagd (läs hormoner). Folk blir ju helt sabla obegripliga!

Här är kvällens outfit. Känns så fånigt att posta, men jag gör det mest för min skull. Vill dokumentera. Jack O var rar och mindes att han bott hos mig för en massa år sedan. Han mindes katterna och katten Carlos brutna ben och alla katthyllor på väggarna - trots att det var evigheter sedan. Det gör mig lite rörd faktiskt. Vägen till Lottas hjärta går genom katterna. Jag gillar honom, han ställer nyfikna och ärliga frågor. Tycker om sånt. Fast sedan går det till en gräns då jag blir blyg och smiter iväg. Har alltså inget amoröst intresse av den mannen.

Bootsen köpte jag på loppis för några dagar sedan. 28 kronor.
Sicket fynd! Och sitter som smäck.
Amerikanarna gav komplimanger, så jag tänker att de är
certified cool..
Tvekade ett tag innan jag gav efter för bältet.
Det är liiite tomtevarning..

Jag coolar mig. Det är lätt med ett sånt här präktigt bälte.

Klockan är tre och jag ska steka lite köttbullar och kolla på ett par avsnitt av Gilmore Girls. Bästa peppen för en singelgravid. Önskar bara att jag var 16 och inte 41 när jag får barn. Vill ha det de har! Hoppas Monterrey hittar en god vän i mig - liksom jag har gjort i min mamma. 


matcha

När jag var liten var det extremt viktigt för mig att matcha färger. Alla färger i outfiten var tvungna att speglas någonstans, i strumpor eller andra detaljer. Sedan om det var snyggt eller inte var rätt oviktigt. På senare år har jag släppt lite på det där och nu tycker jag snarare om att blanda färger lite hej vilt - men någon färg måste alltid återkomma, i strumpbyxor, kavaj, sjal eller vad-som. Men ibland så lyckas jag färgmatcha särdeles bra, som idag. Och när jag lyckas matcha hela vägen ner till skorna känner jag mig löjligt belåten! Här var dagens:


notera även handväskan! Skorna var svåra att få med i bild,
magen gör det svårt att gymnastisera.
 Här har det varit lite dramatik senaste veckan. I tisdags morse fick jag åka in till SöS förlossningsavdelning med våldsamma magsmärtor och sammandragningar. Jag blev skitskraj och var övertygad om att Monterrey var på väg ut. Ultraljud och gynundersökning visade en sluten livmodertapp och en livlig, fullt levande bebis. Inga konstigheter alltså. De mätte sammandragningarna, de kom väldigt sällan. De spekulerade: Förstoppning? Gaser? Stress? Sedan gav de mig en spruta bricanyl som brukar häva sammandragningar/värkarbete. Dagen efter mådde jag som vanligt och jag känner mig rätt trygg i graviditeten nu.
Dock missade jag min tid på vårdcentralen jag väntat på i två veckor, en tid för att kunna få en psykologkontakt mina sista graviditetsmånader. Ringde idag - och hör och häpna! Jag fick en tid på en gång. Läkaren kändes hygglig och hon bokade in en psykologtid den 29 oktober. Lång väntan - men det visade sig att det var en psykolog jag gått hos förut, fast vid Odenplan - så jag är glad ändå. Tyckte mycket om henne. Hon var varm och trygg och närvarande. En kemi som passar mig perfekt.

Ikväll ska jag på spelning och se Jack Oblivian och förhoppningsvis träffa en vän jag inte träffat på länge, länge. Först ska jag bara sitta med de här gullbullarna en stund och läsa ikapp alla bloggar jag missat:


ÄLSKAR den där jäveln i knäet. Han där bakom också för den
delen..