Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Saturday, 1 November 2014

späckhinna.

Ba. Skäms lite för mitt förra inlägg. Känns ordigt, religiöst och lite.. jobbigt. Och jag kommer skämmas ännu mer för det här inlägget. Jag har offerkoftan hårt knuten om mig.

Har en underlig dag idag. Oro i kroppen och en lurande ångest under ytan. Sover fortfarande ingenting. Axlarna sitter klistrade under öronen och hjärtat fladdrar lite i panik. Det är Kattvakten som spökar. Jag har så sabla svårt att släppa taget och gå vidare. Vet att jag måste. Det finns inget utrymme för mig i hans liv. Det väcker en desperation i mig. Lite som hos ett uppmärksamhetstörstande barn - och vi alla vet ju hur jävla jobbiga de är.. - spexar och gör överslagshandlingar. Skriker, hoppar jämfota, klär ut sig, slåss och beter sig i allmänhet helt obegripligt. Snälla se mig!!! liksom. Jag gör vad som helst!! - den är jag just nu. Och nästan alltid i min relation till Kattvakten. Otroligt oskönt. Gillar inte den Lottan nämnvärt. Önskar jag kunde gå rakryggad och snygg ut genom dörren. Med en värdighet à la Lauren Bacall. Men nä. I stället har jag krig med tysta telefonen och det faktum att han inte hör av sig, inte svarar. Att vara osynlig. Känna mig obetydlig och bortglömd. Och jävligt ensam.
Monterrey gör sig dock påmind. Ungjäkeln har hittat någon slags nerv där inne som hon lyckats kicka ett par gånger med elak fot. Har nästan vikt mig dubbel! Sabla onge!!

Vill ha en öl. Trycker i mig en ölkorv. Inte så gott. Jag som ogärna äter kött och aldrig gris sitter nu är med en äcklig späckhinna i munhålan. Ytterligare en guldkant på tillvaron.

Promenaden var dock toppen. Och något av en religiös upplevelse. Mår sällan så bra som när det regnar. Men nu är jag blå och modstulen igen. Går väl och tar en dusch, liksom för att ha något att göra. Det kommer vända, så småningom. Jag vet det. Kanske i morgon. Men just nu är det tufft. Kanske är det tröttheten som gör att jag har svårt att hålla distansen. Gardet ryker totalt. Blir så jäkla känslig.

Ett par dagens outfit innan jag går. Fynd i amerika. Alldeles snart för liten! Fy fan vad polyesterklänningen är bra! Så sabla trogen och ser ut som ny - trots att den har 40 år på nacken!






No comments:

Post a Comment