Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 6 November 2014

glapp i bloggutmaningen, strömavbrott och Monterrey har officiellt flyttat in

Missade gårdagens bloggutmaning. Här är min ursäkt - och faktiskt helt sann - jag hade strömavbrott nästan hela dagen. När dagsljuset försvann helt igår flydde jag mörkret och kom inte hem förrän sent - och då orkade jag helt enkelt inte blogga.
Jag gjorde ett fåfängt försök att sätta mig och blogga på datorns sista batteritid - men hade helt förbisett att modemet också behöver el. Telefonen var farligt nära urladdning också. Rätt intressant. Det är i sanning en utmaning (för mig) att vara helt utan ljud, ljus, bild, internet och telefon (nu var jag ju inte det dårå, men hotet fanns där! HOTET!) - och den isolering det blir. Då är jag ändå en person som lever stora delar av mitt liv i tystnad. Har ingen tv-mottagare, ingen smart telefon, lyssnar sällan på radio och numer även sällan på musik och är allt som oftast ensam. Men när möjligheten saknas känns det plötsligt som en snara sunt halsen. En jävla PANIK. Som om alla de de där sakerna är dörrar som gör att en kan andas lite lättare. En flyktväg. Den där sabla ensamheten, vad den skrämmer mig. Den där jag lämnas helt ensam med mig själv, utan förströelse, utan en vän inom räckhåll.
Men jag tänker att det är lika mycket tvärtom. Att fastna framför TV och internet kan vara ett lika stort fängelse. Så himla lätt att helt nollställd konsumera en massa nonsens och låta tiden gå. Skrämmande mycket tid. För vad? Slippa ensamheten? Slippa vara med sig själv? Jag ska börja limitera min datatid igen. En stund på morgonen (dricka kaffe, läsa bloggar och kolla meddelanden) och en stund att blogga själv. Det får vara allt. Tror jag behöver den där ensamtiden nu. Och framför allt tiden. Så himla stressad att bli klar innan förlossningen.

Idag snöar det ute. Det tycker jag är toppen. Jag älskar nämligen vintern. Måste inom kort bege mig och skaffa broddar antar jag. Stor kagge och halka känns lite farligt.. svårt att finna balansläget när en har en stor tyngd på mitten av kroppen. En borde bära sin graviditet som en sådan där rysk docka i stället. Kan vara en utmaning att ta sig opp ifall en stupar. Det är svårt nog att bara ta sig in och ur bilen mellan varven. Och ännu farligare känns det när en ska bära ett litet knyte på magen, då vill jag verkligen inte halka. Så broddz alltså. *intresseklubben antecknar frenetiskt*

Har rensat en byrålåda till Monterrey och nu ska de första bebisgrejerna läggas på plats. Stort steg i förhållandet! Tandborste, kalsonger och en skjorta i garderoben, liksom! Nu bor hon här officiellt. Monterrey. I morse var hon helt knäpptyst, även efter en kopp kaffe. Händer ju aldrig. Blev alldeles iskall och började misshandla den stackars magen för ett livstecken. Tog lång stund. Sedan kom den, en trött liten fot på höger sida. Nu har hon iaf vaknat och ligger och sträcker på sig därinne. Vi var båda sjusovare idag. Vaknade inte förrän 11. Äntligen, äntligen har sömnen kommit tillbaka. I natt var nog första natten jag fått en hel natts sömn sedan vi kom tillbaka från amerika. Så himla skönt.

Nu ska jag sätta fart. Har en lista på dagens måsten som ska följas till punkt och pricka. Här ska byggas och fejas och målas!


No comments:

Post a Comment