Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Sunday, 2 November 2014

5 saker jag tänkt på idag.

Nu brinner det i knuten! Klockan är 23:30 och jag har precis landat hemma! Dagens ämne i bloggutmaningen är alltså 5 saker jag tänkt på idag. Så here goes:

1. Kärleken! Och heteroförhållandets vara eller icke vara. Har varit cynisk ett tag nu - efter ett par slitiga förhållanden - och börjar fundera på om det finns något omöjligt i det där. Brukar fråga mamma: hur många par ser du som är lyckliga? Och framför allt: hur många tjejer vet du som är glada i sina förhållanden? Mamma brukar skruva på sig och lite svävande svara: jo, men det finns väl.. - men jag ger mig inte. Säg någon, brukar jag utmana - och sedan brukar hon till syvende och sist inte kunna nämna någon som verkar tillfreds i partillvaron. Där en ser ett par som ser varandra. Har roligt ihop. Hör ihop liksom. Och där inte grollet och en kliande irritation alltid lurar under ytan. Där ingen får kompromissa för mycket. Och där jämställdhet och ömsesidig kommunikation råder.

När jag jobbade extra på ett varuhus ställdes jag inför hundratals par en vanlig helgdag. Det var så oerhört deprimerande. Så gott som alltid stressade, en engagerad kvinna och en totalt oengagerad man som rycker på axlarna åt allt, gnabb i luften. Ofta gick de inte ens tillsammans, det var ett målande fysiskt avstånd - där en gick före och den andre efter i sammanbiten tystnad. Men värst var ändå detta: När en hörde dem prata med varandra så lät det som två konverserande främlingar. Som om de inte kände varann. Det var liksom ett påtagligt glapp emellan dem. Helt sjukt. Sedan förstår jag att verkligheten på hemmaplan kan se annorlunda ut. Att det kan vara jobbigt att konversera "publikt". Och att det kanske är mycket som måste hinnas med en söndag och att stressen är ett faktum. Men väldigt, väldigt sällan såg jag par som verkade höra ihop. Som hade kul ihop. Som delade ett språk.

Ja, jag vet inte. Ändå sitter jag här och för första gången i mitt liv önskar att jag levde i ett förhållande. Med vardag och massor av tid. Lunk och tristess. Men i värme, närhet och respekt. Tänker att det är för att jag är gravid. Jag är inte riktigt som jag brukar och beroendet av närhet och någon slags trygghet är plötsligt omättligt. Jag vill ha någon. Längtar intensivt efter någon. Ja, i mitt fall någon särskild då.

2. Monterreys pysselhörna. Jag har redan planerat en rit - och pysselhörna till Monterrey. Jag har fått en gammal köksreda av en vän och den ska i veckan målas och hottas upp. Den är lite annorlunda och har en rullhållare för hushållspapper, och idag när jag var på ikea köpte jag ritpapper på rulle för att sätta däri. Och färgpennor i trä och penslar. Pennorna stoppade jag i gamla nescafe-burkar - där jag tänkte skruva fast locket under redan så burken liksom hänger över skrivbordet. I redorna hamnar kritor, pärlor och annat.
Känner mig lite löjlig. Vad är det där? Varför kan jag bara tänka så himla långt fram i tiden när det gäller Monterrey? Bebistiden kan jag inte alls relatera till. Stod och tittade på pottor, men kunde liksom inte förmå mig att köpa en, fastän jag ville ha en. Kände mig liksom obekväm. Som att det var för nära. Lite.. äckligt nästan. Äckligt som i intimt, för nära, för personligt.
Potta till nyfödd? kanske ni tänker - men jag vill försöka mig på EC - blöjfri bebis, som i korthet går ut på att försöka lära sig barnets signaler och förekomma laddningen i blöjan, en kan också ge ett betingat ord för kiss och bajs och på så sätt få barnet att göra ifrån sig på kommando. Jag gillar den tanken. Inte bekvämlighetsaspekten, men att vara så uppmärksam på sitt barn och dess signaler och så tidigt börja utveckla en kommunikation och ett samarbete. När jag tänker på det så känns det liksom ROLIGT. Och jäkligt spännande. Ska gå på föreläsning någon gång i november.
Hur som helst är planerandet väldigt roligt och jag längtar så efter att få hänga med Monterrey. Pyssla, läsa massor, se världen genom hennes ögon. Jag är kär i Monterrey. Tanken på Monterrey och vårt liv tllsammans.

3. Har också tänkt på samtalsgrupp för ensamstående gravida. Typ gruppterapi. Varför erbjuds inte det på mödravården? Borde inte kosta många kronor. Gå igenom en graviditet ensam är så sabla tufft, på många plan, och jag skulle älska att få träffa andra i samma situation. Stötta. Dela erfarenheter. Få prata om allt - för graviditeten och barnet får ta väldigt liten plats i vardagen när en är ensam. I alla fall i mitt fall. När jag googlat ensam och gravid ser jag att många går igenom samma ensamhetskänslor och vakuum som jag. Tänker att det många gånger är en dålig förutsättning för en bra förlossning och första tid med barnet. Det mentala förberedandet blir liksom svårare när en är ensam - när det borde vara som viktigast. Vi har ju liksom bara oss själva att förlita oss på.
Nu har en diffus tanke slagit rot i mig att jag vill dra igång något sådant själv. Fast det är lite i sista stund. Om bara två månader är jag mamma, och innan allt klaffat - jag har fått ihop en fungerande grupp och hittat en villig terapeut - är väl Monterrey färdigbakad. Jag låter tanken jäsa och mogna lite till i morgon.

4. Sedan tog jag en trip down memory lane. Livet som det var. Tittade på gamla bilder på fb. Mindes allt jag gjort. Och hur roligt jag haft ändå. Alla spelningar och festivaler jag arrangerat. Resorna. Starta upp butiken. Och hur jag liksom saknar många delar av det livet jag hade för bara ett par år sedan. Drivet och glädjen. Vad hände? Jag blev deppig. Fick ett diskbråck i nacken som slog ut känseln i stora delar av kroppen. Inte minst underlivet. Slitiga förhållanden. Upprepade missfall. Tappade liksom gnistan. Och mig själv.

5. Julen. KOm hem med julmust och glögg. Nu ska jag bli lite varm innanför västen av ett glas glögg och en film. Alkoholfri glögg givetvis. Är fortfarande sömnlös om nätterna och har liksom gett upp. Ikväll tänker jag inte ens försöka. Förhoppningsvis stupar jag framför tvn.

Förlåt ett slarvigt och inte så genomtänkt inlägg! Tiden var knapp och jag ser nu att jag missat min deadline ändå. Sablar. Men det här är fem saker jag tänkt på idag! I sällskap av ahlgrens bilar, äppelpaj, pappor och blivande pappor och hur män relaterar till graviditeter.

No comments:

Post a Comment