Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Sunday, 16 November 2014

5 saker jag blir glad av i vardagen (Onekligens bloggutmaning)

1. KAFFE. Ett av mina allra första blogginlägg var just en hyllning till kaffet. Här ligger det. Kärleken som omnämns är då han som numer går under namnet Kattvakten här på bloggen. Kanske har jag kaffet att tacka för Monterrey??
Förälskelsen till kaffet håller i sig (vår relation var mycket svajig i början av graviditeten dock - då var kaffet INTE gott..)

2. Kärlek, omtanke och snällhet. Inte bara när jag själv drabbas av den - men att se det hända mellan andra. Det är fanimej det finaste jag vet.

3. Katterna givetvis! Ger mig så mycket glädje och så mycket kärlek. En mjuk kattkropp när en behöver det som mest är den bästa medicinen. Mot allt.



4. Möten och samtal. De där filterlösa samtalen. När vi vågar blotta oss och släppa gardet- det är magiskt. Jag tycker mycket om människor och människors historier. Vi bär alla på så mycket. Tänker att människor är som gråstenar. De kan förefalla trista, alldagliga och kantiga - men gnuggar vi lite på dem och håller dem under vatten kan de skimra i regnbågens alla färger. Nya linjer träder fram och de får liv. Sådana tycker jag människor ofta är. Det gäller bara att våga. Våga vara personlig och våga ta emot vad som träder fram.
När jag jobbade på varuhus och hamnade i situationer där jag fick arbeta jämte en arbetskamrat i timmar brukade jag ta den tiden till samtal. Våga prata förbi skvalet om TV, skvaller, mat och arbetet - och jag blev alltid överrumplad. Överrumplad när personen framför mig plötsligt fick konturer. Och jag vårdar ömt alla historier, minnen och all glädje och sorg jag möter. Och all klokskap. Tycker det är så himla vackert. Och jag ser sådan frihet i den som får prata också. Ofta älskar människor att berätta. Att få kliva ur kostymen för en stund och få vara sig själva. Och att få bjuda in.
Själv har jag aldrig haft problem att vara personlig - trots att jag egentligen är en blyg person. Men jag tycker att tystnaden i vårt samhälle är ett problem. Det finns så mycket skam inte minst i sårbarheten, och så mycket ensamhet. Människor måste få synas ibland. I all sin sårbarhet och i all sin rikedom. Det tror jag på.

5. Hmm. Det måste bli frukoststunden. Jag klarar ju inte kolhydrater och frukosten har varit ett svårt dilemma för  mig. Jag älskar frukostmat. Den representerar så mycket trygghet för mig. När jag har en jävla skitdag längtar jag alltid efter frukostmat. Mjölk och flingor, gröt, mackor. Det är barndoms trygghet för mig, Bästa trösten och famnen när livet svajar.
Hur som helst! Nu har det - äntligen!!- dykt upp ett bröd på marknaden som jag kan äta; Proteinbrödet! Jag kan nu äta mackor utan att bli galen i skallen - och jag njuter som aldrig förr. Mina frukostar består alltid av två smörgåsar, en med avokado och en med ost - och förstås en kopp kaffe. Koffeinfritt nurå, eftersom Monterrey har så mycket åsikter. Jag tänder ljus och sätter mig vid bordet och plöjer mig igenom gårdagens bloggar jag följer. Det är den absolut heligaste stunden på dagen. Och nåde den som stör mig eller stressar mig i min frukost!!

No comments:

Post a Comment