Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Wednesday, 22 October 2014

mammaklubben.

Nu har vi lämnat Detroit. Besöket som bara skulle vara en dag eller två blev en vecka långt. Jag hade sådana föreställningar innan - att Detroit skulle vara ruffigt och hårt och svårt märkt av fattigdom. Det senaste var ju sant, överallt står hus övergivna och förfallna, med sönderslagna rutor, utbrända och märkta av graffiti. Prostitution och knark. Men samtidigt - i de allra fattigaste delarna vi besökte - mötte vi så mycket vänlighet. Genuin och nyfiken vänlighet. Inte minst Monterrey blev hyllad och rönte stor uppmärksamhet och kärlek var vi än var. Hon är visst redan ett litet charmtroll! Folk ställde tusen nyfikna frågor om när, kön och namn. Är det min första? Och sedan kom historierna om barn, barnbarn och graviditeter. Den där mammaklubben alltså (och för all del morfarklubben), jag har aldrig förstått den - men nu har jag visst tillträde. Och känner mig ännu mer förvirrad. Men snart, snart kanske jag fattar. Och själv blir den som kastar mig över gravida kvinnor med ett saligt leende och tusen frågor! Who knows?
Överraskande nog gillar jag uppmärksamheten, har saknat den mycket under graviditeten - inte uppmärksamheten, men att prata om det, låta Monterrey ta plats - för konstigt nog finner jag det fortfarande svårt på ett privat plan. Som att det blir för intimt. Det är bara pappan jag kan inkludera helt och fullt i graviditeten - dessvärre är han ganska frånvarande allt som oftast - därför är det liksom skönt när främlingar kommer fram och pratar om det. Tidigare tyckte jag det var jobbigt, för jag hade så mycket kluvna känslor inför allting - men nu mallar jag mig och känner mig odelat glad. Och faktiskt lite kär i Monterrey - trots att hon bökar, sparkar, trycker på kissblåsan och protesterar i tid och otid. Hon är en person med mycket bestämda åsikter. Om vad jag äter, dricker, hur jag ligger. Musiken jag lyssnar på. Mitt röstläge. Hon gillar inte när jag är grinig.
Många har kommenterat storleken på kaggen och förvånats över att Monterrey inte kommer förrän i januari, flera har trott att hon är ett novemberbarn. Tydligen är jag stor. Bär en jättebebis. Själv var jag ju ett groteskt stort spädbarn - kanske faller äpplet alldeles nära trädet denna gång. Tur jag får kejsarsnitt.

Har så mycket jag vill berätta och så många bilder jag vill visa - men tiden räcker inte till. Rapporteringen får nog vänta tills vi kommer hem. Har haft en himla fin resa dock. Den känns lång. Det känns som månader sedan vi landade i New York. Tänker att det är ett gott tecken, att resan varit rik och full av upplevelser. Vi har knappt spenderat någon tid på hotellrummet denna gång.

Nu är vi i Erie. I morgon har vi vår sista dag av shopping - har funnit en antique mall med över 1000 (!) säljare. Och intill den finns ytterligare en med över 1000 (!) säljare!! Största vi har varit på har haft 400 vendors och den var STOR. Dessvärre har vi bråttom till New York, så vi får hänga på låset och försöka hinna lägga endast två timmar på varje. Nu ska jag sova. Sörjer bloggen lite, att jag har så lite tid och energi. Och bara publicerar sådana här nonsensinlägg.

No comments:

Post a Comment