Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Saturday, 2 August 2014

stora vågor, liten byxdress

Försökte blogga igår, men internet krånglade. Mina gravidhormoner blev överlyckliga och hoppade jämfota - och jag rev och slet mitt hår, bölade och brölade om vartannat. Sedan gav jag upp och gick och la mig.

Här är klockan 7 på morgonen. Jag har vaknat från en underlig och diffus dröm, där min syster Maria gjort en stor installation med porslinsrådjur och porslinskaniner. Den var inte riktigt klar, för hon ville att alla små djur skulle prydas av västar gjorda av pengar. Då fick jag rycka in. En skulle lägga sedlarna omlott över axelpartiet och sedan knyta fast dem med ett snöre om midjan. Lite samuraj-stajl sådär. Jag kom aldrig så långt som att knyta västar på rådjuren, för det visade sig att Maria förvarade sina pengar i plastpåsar med chili con carne i frysen. Och det fanns MÅÅÅÅNGA sådana påsar, de allra flesta utan pengar - så jag har hela natten haft fullt sjå att leta pengar. I chili con carne.
Thomas drömde att någon dog. På en ö. Jag tycker det låter lite ödesmättat.

Gårdagen var toppen! Jag fick rida, så att jag idag har blåmärken på rumpan. Jag fick sitta på en fin liten vit arab som hette Vera - med ett "h" instoppat någonstans i namnet. Vhera. Verhra. Verha. Verah. Skitsamma. Det var så himla fint - men jag hade önskat mig mer hästtid. Ensamtid med häst. Snacka och sniffa på, filosofera med och sådär.

Sedan åkte vi till vår favoritstrand igen. Vågorna gick stora och det var underbart! Precis så som jag mindes Gotland från förra gången jag var här. Thomas och jag delade en luftmadrass i vågorna och skrattade så vi nästan kiknade - fast så här i efterhand kan jag erkänna att jag var lite räddhågsen. Fattar inte vad som har hänt med mig.. jag har plötsligt blivit jordens fegis. Vi var inte ens på djupt vatten och situationen kändes aldrig farlig - men ändå gnagde en oro i mig. Det stör mig. Ligger i vägen för glädjen.

I övrigt var jag hormonstinn, och trots att jag var på gott humör så var humöret hetsigt. Jag blev grinig på att Thomas kan och trycker i sig kakor, chips, glass och coca-cola, när jag inte kan. För vad kan jag snacksa på? Ingenting. Ta en morot för, fan. Liksom.
Sedan blev vi nästan lite gramse båda två för att jag är så frusen jämt. Thomas är en väldigt varmblodig person - jag däremot har flytande kväve i ådrorna. Så när han sitter halvnäck på stranden är jag påpälsad med koftor och fryser så läpparna blir blåa. Då vill jag såklart fara vidare. Så jag är liksom i vägen för Thomas sitta-på-stranden-och-läsa-serier-stunder. Då blir han tjurig. Och jag blir tjurig för att jag tycker att jag inte kan rå för att jag har flytande kväve i ådrorna. Då försöker han övertyga mig om att jag inte alls fryser - för det är ju såååå vaaaarmt! 25 grader. Minst. Och sådär fortsätter argumentationen i bilen.  Till slut stannar han bilen och försöker få mig att lämna min sköna stolsvärme och gå och ställa mig i solen i stället. För att bevisa för mig att jag inte alls kan frysa. Jag vägrar! Det här lilla scenariot utspelar sig ofta i vårt lilla drama.

Vi blev dock snart vänner igen. Jag tycker vi har det toppen och jag vill inte alls åka hem. Känns som veckan bara svoschat förbi. Bara två dagar kvar nu.
Jag vill så gärna köpa ett sådan där fint litet lammskinn härifrån. Sådant där grå-svart och krulligt. Mjukt och stunsigt på samma gång. Fast de var dyra - 1700 kronor och uppåt. Blev lite chockad. Plånboken tillåter inte.

Nu ska jag yoga innan jag tar itu med näst sista semesterdagen.



Vågorna ser så fjöliga ut på bild - men de var verkligen
JÄTTESTORA. Jag lovar.
lögn att få jycken att bada
älskar den här lilla shortsdressen!

blåsigt på Gotland




No comments:

Post a Comment