Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 28 August 2014

nonsens till morsan.

Mamma har efterlyst en ny blogg och jag känner mig tvungen att möta hennes önskningar. "Ingen ny blogg idag?" har hon tjatat besviket varje dag i en vecka.
Har inte haft någon skrivlust å det senaste - eller.. det är inte helt sant. Har skrivit massor i huvudet. Många inlägg som spretat i alla olika riktningar - men jag har inte haft ro att sätta mig ner. Har varit rädd att jag skulle bli för negativ. Har varit trött, och det är så sabla tjatigt att skriva. Trött och med huvudvärk och näsblödningar som kommer och går. Helt normalt, sa de på mödravården igår. Inte mindre obehagligt för det.
Så.. mödravården igår alltså.. fick lyssna på barnets hjärta och uppenbarligen är min livmoder en väldigt stressfylld plats. Pulsen var 152 slag/minut! Helt normalt, det också tydligen. Jag blev ändå förvånad, trodde Monterrey låg därinne och mediterade och hade en vilopuls på 30, eller nå't. Men ju mindre - desto flinkare
hjärta gäller ju regeln. Och apropå flink så har hon sprattlat hela dagen, vildare än någonsin. Tyckte nästan det var obehagligt. Det känns liksom inte... mänskligt hur hon rör sig. Min lilla fisk.

På hemmafronten går det inte fort fram. Jag rensar i långsamt mak och i försöker göra mig av med gammalt skräp. Och herregud, vad mycket skräp det finns. Har fyllt tre stora sopsäckar med junk.

I morgon ska jag klippa håret för första gången på månader och sedan ska jag ut på galej. Ett av mina absoluta favoritband genom tiderna, Marked Men, spelar. Jag har längtat i över ett halvår och planerade inte alls vara gravid just den dagen. Fasen. Men det ska bli himla kul. Jag har känt dem i många års tid och de är så himla.. hyvens. Jag älskar de där människorna. Vår bekantskap började för 8 år sedan när Thomas och jag efter två Sverigespelningar åkte med dem några spelningar i Tyskland. När vi landade på svensk mark igen satte vi oss i bilen och lyssnade på marked men i högtalarna hela vägen hem från Nyköping och grät för att det var över. Två nästan psykotiska fans. Sedan dess har vi träffat dem mer eller mindre varje år i Texas och på vår festval där de spelade ett år - så det blir ett kärt återseende. Jag kommer säkerligen gråta och skratta om vartannat i morgon. Och håller tummen att jag får må bra och har energi.

Här är Marked Men när de spelar på vår festival! Om en kikar noga kan en se mitt huvud guppa i jyttret av andras. Står längst fram vid vänster högtalare och är lyckligare än någonsin förr!

No comments:

Post a Comment