Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Sunday, 6 July 2014

blå dagar.

Har gråtit typ två dagar i sträck. Kanske hör det graviditeten till. Kanske hör det livet till. I morse vaknade jag med sådan bottenlös ledsenhet och ensamhet i kroppen att jag inte visste hur jag skulle överleva. Inte blev det bättre av vetskapen att min allra bästa vän farit till Frankrike i fyra dagar. Som jag kommer att sakna honom.
Klockan var sex när jag slog upp ögonen. Sovmorgon! Jag klädde mig och tog mig och hunden på en nära tre timmars promenad till min brygga i skogen. Ja, alltså, tre timmar tur och retur. Solen vilade bakom ett mjölkigt dis och vägarna låg tomma. Världen kändes vänlig. Fuzzig i  kanterna.
Vattnet såg kallt och ogästvänligt ut när jag kom fram - och jag tvekade länge innan jag vågade hoppa i. Kände mig liksom rädd. Men jag hoppade. Underbart och gräsligt på samma gång. Sedan gick jag hem och grät lite till.

Nybadad! Och glad. Ni kan skymt det bitska vattnet bakom - ni förstår
att jag tvekade, va?
Sedan passade jag på att vara lite konstnärlig, där på bryggan.
Det kan en ju vara på en mulen söndag. Också. 
På vägen hem åt jag några alldeles nymogna blåbär. Tonårsblåbär.
Fotade rosor..
..några begynnande hallon..
..en vacker skogs-snippa..
..och någonting jag vill kalla för blåklockor. Fast jag kan förstås
ha fel. Jag är ingen jävla botanist.
Nu ska jag lägga mig sked med hunden och grina henne alldeles blöt i kalufsen. Hon är helt slut efter dagens promenad. Kanske för att hon gymnastiserade rätt friskt. Typ så här:

Hon är lätt på foten som en gasell, den där.

No comments:

Post a Comment