Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Friday, 6 June 2014

twizzlers.

Jag är gravid. Så, nu är det sagt. Full av hormoner. Annars rätt sansade jag, far fram som en tornado och gör mig osams med alla. Jag orkar inte ens bry mig.
Kattvakten tiggde sig in i mitt liv igen, efter många idoga nej från min sida - och lämnade mig efter några dagar i ungefär sånt här skick:



Känner mig hudlös, söndertrasad, konsumerad. Lekt med. Det blir inte bättre av hormoner och en veckas intag av wienerbröd, choklad, plockgodis, mackor, pizza, chips, tårta. Den här gravida kroppen är bara sugen på dåligheter - som gör hormonkarusellen till jordens jävla berg- och dalbana. Jag har väl sagt att jag inte tål socker? I kombination med hormoner - huge no no. Så där är jag nu. Snudd på psykotisk. Eller som min vän Thomas uttryckte det: du verkar lite manisk.. och var vänlig nog att påminna mig om att jag var gravid och sockertrasig.
Så här illa har jag inte varit sedan jag förstod kopplingen pms/pcos/kolhydrater. Många år sedan. Har aldrig tillåtit mig sådant här frosseri - men den här veckan drabbades jag av någon slags trots - varför får inte jag?? Men jävlar vad härligt det har varit att få äta. Utan att tänka.

Kroppen är intressant. Har extremt specifika begär. Idag vaknade jag till sug efter vallmofröbröd och twizzlers.



Annars ligger kebab och leverpastej högt i kurs - jag som inte ens äter kött. Prinsesstårta har varit en annan fixering. Tanken på nyttig mat får inälvorna att reagera med konvulsioner. Kan inte öppna kylskåpsdörren utan att magen vill vända sig ut och in. Och jag vet inte hur många måltider jag ätit ulkandes.

Frånsett allt ovan så mår jag rätt bra. Känner mig lugn inför situationen. Stundtals nästan lycklig - så länge jag får vara ifred! Det är inte mycket som krävs för att få mig ur balans just nu.

I morgon får jag väl ta och sanera mina relationer. Sedan kanske välja att leva i exil i några månader.

No comments:

Post a Comment