Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Saturday, 7 June 2014

jag älskar min kropp.

Jag älskar min kropp. Det är ord jag aldrig trodde jag skulle få höra mig själv säga - men sedan min graviditet tycker jag plötsligt att min kropp är den vackraste jag sett. Jag kan inte låta bli att glänta på handduken framför helbildsspegeln i hallen efter att ha duschat - och varje gång tänker jag: "herregud, är den här kroppen verkligen min? Den är så vacker". Det hade jag aldrig förväntat mig, för allt som oftast står jag ängsligt framför spegeln, försöker blunda inför de värsta skavankerna, nyper mig i huden och granskar allting med en elakt dömande blick. Stressad. Som om jag vore en bit kött som närmar sig utgångsdatum. Men nu är blicken full av kärlek.

Det har inte skett några fundamentala förändringar, brösten sväller och bröstvårtorna växer - men i övrigt ser jag ut ungefär som vanligt. Samma kropp. Samma skavanker. Snäppet kurvigare. Jag tror det handlar om att kroppen plötsligt fått en funktion. Jag ser hur den förbereder sig, och det är så häftigt. Vackert rent av.

No comments:

Post a Comment