Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Saturday, 7 June 2014

ånger.

Ångrade twizzler-inlägget igår och tog bort det efter en stund. Huvudet kokade. Omdömet var inte att lita på. Jag var osäker på om jag var redo att bekänna mig gravid. Och det kändes som om jag hängde ut Kattvakten. Det var inte min avsikt. Jag förstår att han inte kom tillbaka till mig med uppsåt. Att han inte hade för avsikt att göra mig illa.

Såg en film igår, Smashed, och blev oerhört illa berörd. Den handlar om ett ungt par som är alkoholister. När kvinnan upptäcker att hon börjar tappa kontrollen bestämmer hon sig för att bli sober. När hon sitter på sitt första AA-möte säger hon: "Det som förut bara var pinsamt är nu skrämmande"  - en känsla jag inte känner igen från fylla, men däremot känner jag igen känslan efter mina hormonattacker. Hur jag kan vakna på morgonen och tänka: vad fan hände igår egentligen? Det är som att vakna upp från en mardröm. Minnena känns diffusa. Som om de inte är mina egna. Jag kan inte relatera till dem. Kan inte förstå mina reaktioner och mina känslor. Det är väldigt, väldigt obehagligt. Och skammen är fatal.

Mitt sockerätande måste ha ett slut. Nu. För egentligen mår jag ganska bra. Känner mig nästan.. lycklig. Ja, stundtals känner jag mig lycklig. Och jag tror gravidhormoner räcker som de är - utan socker.

Nu ska jag äta lunch. Är hos mamma. Jeanie och jag tog en tretimmars-promenad hit. Jag tror jag log hela vägen. Som jag har saknat dessa promenader. Men nu är jag trött i kroppen.

No comments:

Post a Comment