Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 3 April 2014

jag behöver nya glasögon.

De här glasögonen tillhörde ursprungligen min kompis Anki. Tror hon fick dem
när hon var 11 eller nå't. Nu har de bara ett glas och en skalm kvar. Men de har
varit trogna favoriter - inte för sin skönhet, men för att de hängt med ett tag. Och har
kompletterat synen perfekt.

Loppisfynd som jag tyckt mycket om. Såg bra i dem. Men, liksom ovan:
bara ett glas, en skalm.

Ytterligare ett loppisfynd. De här glasögonen blir jag full av.
Men de sitter ordentligt fast på huvudet!! Kan t om klara en
TV dinner utan att falla ner i såsen!

Ännu ett loppisfynd. Och som ett ödets ironi föll de alldeles PRECIS NU
i golvet och.. håll i er.. tappade ett glas. Det var ju synd. De hamnade överst på
listan i användbarhet - trots att skalmarna saknar krök och fallit i ovan nämnda sås
många gånger.

Sist men inte minst, min gamla pojkvän i Chicagos glasögon. Båda glasen i
behåll än!! Men bara en skalm och hänger alltid på trekvart om jag inte sitter
med huvudet nonchigt bakåttippat - för den där sköna looken av att
vara helt blasé.

De här glasögonen är alltså vad jag har att tillgå. För dåligt ser jag. Går jag på bio väntar jag till den mörka sekunden mellan reklam och film med att sätta på mig dem. Mitt vanliga larv.
Har haft andra som gått i graven. Som de röda 80-talsbågarna som gick av på mitten och knöts ihop av ett rufsigt nystan ståltråd (efter att först försökt löda ihop dem, vilken gjorde dem alldeles för tajta) De fick följa med på min första resa till Chicago.
De här glasögonen går ju inte an, tyckte pojkvännen - och efter några dagars grunnande fann han en lösning. Han var inte en man av många ord och en morgon gick han bara upp i rök. Hux flux utan att säga något. Han kom tillbaka med en tub superlim från Walgreens och limmade fast en träbit mellan glasen. Träbiten var lite för stor och fick glasen att komma alldeles för brett isär. Såg lite ut som en kameleont. Typ så här:



Jag känner nu att det kanske börjar bli dags att skaffa ett par riktiga. Anpassade för mig. Kan inte ens minnas när jag hade ett par egna glasögon senast. Dumsnålt.

Och nu ska jag sluta prokrastinera och börja arbeta. Hej svejs.

No comments:

Post a Comment