Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 24 April 2014

en liten flicka på getfotsvägen.

Idag har jag burit det här halsbandet:

Försökte göra en närbild - men hopplöst med webkameran. Jag har fått det av mamma och på den här lilla medaljongen står det: Kerstin Sundsten, Getfotsvägen 44, Stockholm.
Kerstin Sundsten var en liten flicka som på 50-talet bodde i Gubbängen, bara ett stenkast från där jag bor. Nu är hon min mamma.

För några år sedan när min mormor dog var mamma mycket hos morfar. Morfar ville göra bokslut, rotade i gamla minnen och delade med sig av historier. Ett sådant minne var detta (som han säkert delade med mamma): 
Mormor och morfar och mammas moster och morbror slog upp ett tält på Gubbängsfältet. Där hade de fest hela kvällen och spelade musik på en resegrammofon. Kan se familjen framför mig, hur tonerna och skratten dansar över Gubbängsfältet. Kan känna kvällskylan som ändå blir en vän i värmen från glädjen och att få vara med dem en älskar. 
När damerna och ungarna gått hem övernattade morfar och morbror där i tältet och drack brännvin hela natten  - trots att morbrodern egentligen var en renlevare. Morfar berättade hur de dagen efter for till morbrors lägenhet i stan och fortsatte festen ett helt dygn till. Och på dag tre åkte motorcykel. "På fyllan?", frågade mamma förskräckt. Nää, näää, sa morfar på sin skrovliga, fåordiga norrländska.

När jag får sådana här historier samlar jag dem likt färgglada pärlor på ett pärlband. Kan tyckas bagateller, men de fyller mig ändå med sådan värme och kärlek. Den här fastnade särskilt eftersom Gubbängsfältet bara ligger några hundra meter ifrån där jag bor, och plötsligt är en del av min historia. Jag glömmer liksom bort att min mamma är född här. Det gör mig varm i hjärtat att veta att hon som liten flicka gått på de gator som jag går på. Att mamma-flickan med sina ögon för 60 år sedan sett det jag ser idag. Känns på något underligt vis som ett sällskap. Älskar den där känslan av sammanhang. Den känslan bar jag om halsen idag, Min kära lilla mamma. Flickan på Getfotsvägen. 

No comments:

Post a Comment