Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Wednesday, 2 April 2014

att släppa taget

Jobbat hemifrån. Både igår och idag. Uppdaterar hemsida. Plockar fram vårkollektionen. Förälskar mig i nya plagg - men kan inte motivera en garderob på ett tusental plagg. Året och livet är för kort. Stressen blir för stor. Jag får börja göra artistiska klädbyten. Tre byten om dagen skulle räcka! Problemet är bara att en gärna vill återanvända favoriter. Hmm.. kanske ska jag hoppa på en ny utmaning.. outfit 100. 100 dagar, 100 olika outfits. Kanske auktionera ut plaggen eftersom.. för jag skulle verkligen behöva lära mig att släppa saker.

Apropå att släppa.. Kattvakten och jag har beslutat oss för att ta några veckors paus. Det är något omöjligt i vår relation. Och anledningen till att jag föll tillbaka till relationen igen var en (förvisso mycket klok) mans ord apropå vårt uppbrott och vår vana att gå in och ur relationen: "Du kanske behöver lära dig något. Kanske tålamod? Och gör du inte den lärdomen hamnar du kanske i samma situationer igen och igen".
Har varit inne på det spåret själv, i förtvivlade ögonblick: att se lite buddistiskt på det. Att det finns en lärdom att dras ur det här förhållandet, hur tufft det än är.
Ja, alltså.. jag tycker ju också väldigt mycket om karl'n. Älskar'n rentav. Han är som en magnet för mig. Jag har svårt att stå emot. Och fysiskt blir jag liksom aldrig mätt på honom. Det finns något kemiskt där som inte går att ifrågasätta.
Men nu har vi alltså beslutat oss för att pröva våra vingar några veckor. Och vilken tid är bättre på året än våren? Växa ikapp med påskliljorna, sträcka oss mot solen och slå i full blom. Kanske kan vi finna en väg tillbaka, fast bättre rustade. Förhoppningsvis landar en insikt i oss åtminstone. Hur det än går.

Relationer är så satans svåra och jag vet inte om jag har råd att vara i en just nu. Det är så mycket annat i livet och efter några överjävliga år, där jag gång på gång slagits omkull, kanske jag ska unna mig ett enkelt liv. Att ta den enkla, fega vägen och ta den där sabla lärdomen en annan gång. När jag är starkare.
Vet av erfarenhet att jag mår oändligt mycket bättre som singel. Jag är snällare mot mig själv. Jag blir mer kreativ. Har mer energi och blir lite, lite smartare. Jag har väldigt lätt att förlora mig i relationen. Mina egna behov och viljor åsidosätts. Allt fokus hamnar hos den jag älskar.
Jag känner mig ofta otillräcklig. Bankar på den stackars kroppen som passerat 40 och ängslas om den verkligen duger. Känner press att vara attraktiv. Sänker huvudet i skam för att jag inte mäktar med att vara sexig. Det är tramsigt, jag vet. Och kraven kommer inte ifrån honom. Han bär inget ansvar och har aldrig fått mig att känna mig otillräcklig - men förhållanden har blivit ett evigt självgisslande från min sida. Ett evigt bestraffande och självpiskande - och jag skäms för att erkänna det. Så nog finns det mängder av lärdomar att dras. Det har inte alltid varit så, men de två senaste förhållandena har varit väldigt slitiga. Och förhoppningsvis någonstans - utvecklande.

Har varit på spelning ikväll. Med mina guldskor. Såg Dead Ghosts. En väl spenderad kväll. Kom hem till en kanin som tagit sig ut ur buren. Hoppat över ett staket som är nära metern högt. Eller kanske bara 70 cm. Koko är utbrytarkung. Just nu orkar jag inte spekulera i hur många sladdar han knaprat i sig och var han har kissat. Känner mig mest lite stolt över honom. Måste älska Koko. Han är en inspiration.

Idag låg tre trötta solare så här i och på kaninburen:

Hur ska jag kunna förklara att det här var bland det vackraste jag sett -
med en så dålig bild?? Jag älskar mina fyrbeningar.
..och här sitter jag i morfars pyjamas. Hur den hamnade hos mig är en lång och
plågsam historia jag kanske delar med mig av någon gång i framtiden.
Den och jag ska på pyjamasparty och äta brunch på lördag morgon! Tänk vad fint att
få socialisera alldeles.. bekvämt och ledigt. Det är dessvärre väldigt sällan mina kläder är bekväma.
Kliva ur kläderna brukar vara det första jag gör när jag kommer hem. Då drar kroppen en djup suck och säger:
TACK! På lördag kommer kroppen säga tack både till Bloody Maryn och friheten!



No comments:

Post a Comment