Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Tuesday, 29 April 2014

ångest i halsmandeln.

Kattvakten och jag har gått skilda vägar igen. Igår kändes som den slutgiltiga uppgörelsen.
Efteråt satt jag hemma och gjorde en nästan klichéartad klassiker: se på film. Göra chokladbollar - men utan att bemöda mig att rulla bollar - utan bara dyka ner i geggan med sked. Göra bokslut. Tömma lägenheten på hans saker. Ta bort från facebook för att inte fastna i stalking och saknad. Dricka öl. Samla på carpe diem. Samla på saker som ger sisu. Somna med kläderna på. Vakna klockan fem på morgonen och sträcka sig efter chokladbollssmeten som vara kvar. Avsluta densamma. Somna om.

Det kändes som en liten tagg hade försvunnit. Att jag äntligen sluppit ur den där limbon.. tills kattvakten hörde av sig igen. I morse. På en gång väcktes hela känslokarusellen i mig. Förvirring. Vet att jag inte borde - men vill, vill, vill. Den där famnen lockar och drar i mig. Vill bara blunda och glömma. I hans armar.
Men ganska ärligt har jag aldrig känt mig trygg i vår relation. Den har varit en berg- och dalbana. Från och med nu vill jag bara åka nyckelpigan. Jag orkar inte dramatik. Orkar inte osäkerheter. Vill känna mig trygg och ha fast mark under fötterna.

Tog en skogspromenad med hunden. Försökte meditera, men jag har en ångest. Så himla fysisk att jag kan härleda den till vänster halsmandel och en väldigt tajt bröstkorg. Haha. Tänker att jag ändå borde försöka min meditation, se på ångesten och acceptera att den är där. Men svårt. Den är så jävla ordlös. Och ond. Går inte resonera med eller begripa. Men jag tänker att det är en ångest jag skulle kunna slå bort. Springa bort. Skrika bort. Stampa bort. Fan, vad jag saknar träningen.

Hade dock lyckträff med mina filmval måste jag säga! Ibland känns det som om livet serverar en precis det en behöver för stunden. Bl a såg jag Häxorna från Eastwick. Säger som the devil himself:
Daryl Van Horne: "Men are such cocksuckers aren't they? You don't have to answer that. It's true. They're scared. Their dicks get limp when confronted by a woman of obvious power and what do they do about it? Call them witches, burn them, torture them, until every woman is afraid. Afraid of herself... afraid of men... and all for what? Fear of losing their hard-on."

"Daryl Van Horne: I like women. I admire them. But, if you want me to treat you like a dumb twit I will. What's the point? You have brains Alex, more than brains, and you don't even know it do you? Well most women do not.

Alexandra Medford: Are you married? 
Daryl Van Horne: Good question! You see, brains! The answer is no, I don't believe in it. Good for the man, lousy for the woman. She dies, she suffocates. I've see it! And then the husband runs around complaining that he's fucking a dead person, and he's the one who killed her![bursts into laughter]"

Touché! skrek jag lite ölfull och gjorde ett sånt där yes-tecken med knuten näve.
Jaja. Till kvällen har jag laddat ner En hondjävuls liv och lustar. Ni ser temat? Fast jag blir jävligt provocerad av att kronan på hennes hämnd blir hennes bantning. Att den största revolten är att hon blir smal och snygg. Suck. Och jag har en känsla av att hennes övervikt behandlas som något löjeväckande. Hoppas jag har fel. Har inte sett den sedan tonåren och kommer förmodligen bli vansinnigt provocerad. Men va' fan. Just idag har jag ingenting emot att svära och knyta näven! Hade helst riktat den åt ett annat håll dock.


1 comment:

  1. ..och nu har jag sett den, en hondjävuls liv och lustar -och ja, jag blev provocerad, av en hel massa saker - men det där med bantningen hade jag helt fel om (tack och lov). Vet inte vad jag hade fått det ifrån. Men dum jävla film var det och inte ett dugg peppig.

    ReplyDelete