Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Thursday, 27 March 2014

Stora Lotta Björn

Utan uppslag idag. Trött. Men jag vill skriva om björnar. Stora, starka, snälla, vegeterande och lekfulla björnar. Kanske främst för att jag sprang på de här bilderna i dagens facebook-flöde, och båda gick liksom rakt in i mig:


Ibland så uppstår interna skämt liksom ur ingenting. Det går liksom inte minnas hur de först utvecklades. Tycker det är lite fint. Att ge liv åt något tillsammans. Jag har en vän som jag mailade idogt med under ett tag - och av någon anledning började vi föreställa oss att jag var en björn. Stora Lotta Björn (och som av en händelse levde jag mina första levnadsår på Stora Björnens Gata i Brandbergen!). Jag älskade mitt liv som björn. Livet var enkelt. Jag levde sorglös, satt i gräset och betraktade fjärilar, fångade en och annan fisk ibland. Bara liksom njöt av livet. Njöt av enkelheten. Tempot. Njöt av att vara stor och snäll. Njöt av att slippa vara människa.
Ibland var det knökigt förstås, när den här björnen var tvungen att röra sig i högst mänskliga miljöer - som att åka tunnelbana t ex! Vi hade makalöst roligt, jag och min vän, när vi spånade och hittade på historier kring mitt björnliv. Och jag tyckte kanske för första gången i mitt liv genuint om mig själv. Jag ÄLSKADE Stora Lotta Björn. Jag behövde henne.
Hon fick följa mig in i meditationen. Det var alldeles i början av mitt mediterande och jag bara gick in i mitt björn-mode. Blev en björn i skräddarställning. Min kropp blev en björns. Jag satt stor, trygg och tung med mina katter. Och på något sätt hjälpte det mig att stänga av alla de störande och högst mänskliga tankar som lätt kan störa en meditation, typ: jag måste köpa muggpapper.. undra vad jag ska äta till middag.. vilka strumpor passar till den där outfitten?.. undrar vad Kattvakten gör just nu.. Osv. Jag var en björn, i skräddarställning, under ett träd fullt av honung,  i ett stort öppet landskap med skyddande berg i bakgrunden. Ingenting störde. Jag var lycklig.
Lite som den här snubban, fast inte instängd bakom betong:

Jag saknar mitt björnliv. Mitt mänskliga liv är betydligt svårare. Jag har egentligen bara en livsfilosofi: Att kunna leva med mig själv och dagens beslut när jag går till sängs om dagarna. Att veta att jag gjort så gott jag har kunnat och varit snäll. Ibland lyckas en mindre bra. Som idag. Och igår. Då är det bara göra bokslut, försöka hitta någon slags insikt till vart det gick fel och försöka göra morgondagen till en bättre dag. Men jag tror ändå att det är viktigt att formulera för sig själv vem en vill vara. För att ha någon slags riktmärke. Jag vill vara en björn. Stor, snäll, trygg, sann. Ärlig i hela min varelse.

Ledaren på min meditation har tre stycken frågeställningar som jag tycker är himla fina (egentligen fyra, men dessa är de som jag tycker mest om), som en kan ställa sig själv i olika situationer - för att slippa gå till sängs med en dålig känsla.

1. Kommer jag älska mig själv om jag gör detta?
2. Kommer jag känna mig modig?
3. Är det vackert för mig?

Jag har tappat meditationen under resan. Har lite svårt att hitta tillbaka. Kroppen har plockat upp gamla spänningar. Jag vaknar med tungan hårt pressad i gomen - men framför allt går livet lite för fort. Jag hinner inte alltid få fatt reaktionen. Känslorna löper amok. Nu ska jag försöka finna en väg tillbaka till Björn-mode. Jag saknar Stora Lotta Björn.



No comments:

Post a Comment