Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Tuesday, 25 March 2014

Choklad

Idag tog Kattvakten med sig sina ungar och kom på besök. Ljuvliga varelser. Vi åt linssoppa, jag gav dem en varsin Star Wars-figur och lite giftigt blått godis jag köpt med mig från staterna. Sedan gick vi ut i skogen för att plocka kvistar och annat smarr till Koko Kanin. Eller Choklad, som han heter egentligen.
Storebror, alltså den äldre av Kattvaktens ungar, var med när vi hittade honom - alldeles förbisedd och förvuxen på djuraffären. Både jag och Storebror fastnade för honom när vi kom in i rummet där de förvarar alla smådjur. Han heter Choklad, sa Storebror. Choklad von Tryffelstjert, fyllde Kattvakten i.

Vi hade egentligen inte alls för avsikt att skaffa kanin - men vad ska en göra med vetskapen om att han bara hade två veckor kvar på djuraffären ifall ingen köpte honom? Ville ju inte att han skulle bli hundmat. Dessutom gillade jag honom. Alla de andra kaninerna var hälften så gamla, en tredjedel så stora, dubbelt så söta och var nollställda i blicken. Ni vet, alla de attraktiva attributen. Choklad däremot - han var stor, med massor av karaktär (Gubb-karaktär) och såg lite skarp ut. Nästan lite arg. Kunde se frustrationen hos honom. Kanske såg jag mig själv i honom, för jag gick hem med en nästan vidskeplig känsla av att jag var tvungen att rädda honom - att vi på något sätt var sammanlänkade. Kanske var det min ålderspanik som gjorde sig påmind. Men så hamnade alltså Choklad von Tryffelstjert här.

Innan vi tog hem honom byggde vi ett trevåningspalats i guld åt honom. Barnen rabblade: "Vår kanin är rik, vår kanin är rik - han bor i ett hus utav guld!" och kom med önskningar om husbil och en gul Lamborghini. Jag hyste inga sådana förhoppningar - men han kom med mycket annat värdefullt. Någon slags här - och nukvalitet. Jag blir lugn av honom. Älskar stråtuggandet, som jag saknat så sedan jag förlorade hästen. Det är något meditativt över det. De blir tomma i blicken som ammande spädbarn. Och som jag hyser varma känslor för den här lilla varelsen! Törs redan säga att jag älskar honom. Kan inte förklara det - för vi umgås inte nämnvärt. Vi lever våra parallella liv. Glor mycket på varann över staketet. Jag pratar lite med honom ibland. Kliar honom på pannan och bakom öronen. Och jag tycker mycket om att skämma bort honom.

Fick en väldigt fin ros utav pojkarna. Lillebror blev väldigt ledsen och kastade
mössa och vantar i golvet när han inte fick vara den som räckte över blomman. Ledsenheten
gick över med lite godis.

Viggo Blåtand

Mycket söt pojke tittar på någon både han och jag tycker om.

På väg ut till skogs!

Den här ungen asså.. så söt att han bränner hål på skärmen

Klädde kokos bur med blåbär, björk - och granris. Här sitter han lite elegant
på muggen och  käkar. Han har fina vanor, den där Choklad von Tryffelstjert.

Jag vill också mattipsa så här innan jag släcker ner. Jag har upptäckt den färska sojabönan ifrån frysdisken! Den är ljuvlig. Kan ätas tinad direkt från frysen. Mild och rund i smaken och behöver inget sällskap! Ni vet den där känslan, när munnen liksom gör vågen när en äter någonting? Inte för att det är gott - men för att det känns så sabla nyttigt? Den kommer med sojabönan.
Sedan gjorde jag veganska hot wings på frank's hot sauce. Helskotta vad gott!! Tog bara vegonuggets och hällde över smält kokosolja med massor av Frank's i.

Under bloggandet åt Kattvakten och jag sådan här nattmat. Lite för hårt grillad för att jag
glömde tid och rum i köket när Kattvakten underhöll mig. Gott var det iaf. Honungsgratinerad
getost på salladsbädd med kolsvarta valnötter.  



No comments:

Post a Comment