Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Tuesday, 11 February 2014

Koko.

Vi har fått en ny familjemedlem. Lite sådär ogenomtänkt. Fast genomtänkt har väl aldrig varit mitt starkaste attribut, om man tänker efter. Men nu är han här. Koko. Koko Kanin.

Det är lätt att föreställa sig att kaniner är väna, fluffiga och alltigenom rara varelser. Lite lätt ängsliga och med nerverna på utsidan. Sådan är inte Koko. Koko är skarp. Man ser honom aldrig så mycket som rycka i ett morrhår, oavsett vad som händer runt omkring. Han har redan satt sig i respekt hos katterna med sitt cool. Någon gång ibland har han fått sig en klolös hurring när katten blivit trängd - men Koko.. han blinkar inte ens. Han är Clint Eastwood i kaninkostym. En iskall blick och alltid redo på revolvern.

Tre gånger har han bitit mig. Ena gången låg han i mitt knä, jag hade lagt honom där och ville inte släppa iväg honom förrän han var lugn. Han slutade sprattla, jag släppte honom och bjöd honom på en morot - och jävlar vad tänderna gick!! Han åt med frenesi. Tänderna gick som en symaskinsnål: tugg-tugg-tugg-tugg-tugg. Blicken var kolsvart. Kaninen var förbannad. Mitt i knaprandet, avbröt han sig och högg mig i armen - med sådant uppenbart uppsåt! - och sedan fortsatte han äta. Det var som om ilskan och kränkningen bara låg kvar där i honom och var tvungen att komma ut. Han är rolig och jag ser fram emot att lära känna honom. Han imponerar på mig.

Så att kaniner är alltigenom väna är en villfarelse. Läser man på om kaniner så får man veta att det bor kallblodiga krigare i dem. Sätter man två hanar i samma bur slutar det inte sällan med att de kastrerar varann och i värsta fall.. att en av dem går döden till mötes.
Koko är en liten krigare. Jag såg det första gången vi träffades. Att det var någon bakom den där kaninblicken. En tänkare. Vaken, alert, tuff. Okuvlig.

Den här okuvligheten gör också att han kan ta sig in på omöjliga ställen. Inget hinder är för stort eller för trångt för Koko. Han hoppar som en gasell och kan göra sig platt och lång som en binnikemask - och jag blir GALEN. Favoritställena är förstås de där jag inte kan komma åt honom. I söndags var den lille rymmaren ute i flera timmar för att jag inte kunde nå honom. Det var lite stressigt. Såg framför mig hur jag skulle leva sida vid sida med en vildkanin som aldrig skulle låta sig fångas. En ensam revolverman på de stora vidderna, WANTED! by many - men den som alltid gäckar och slinker en ur näven.




No comments:

Post a Comment