Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Monday, 24 February 2014

Jag är sur.

Jag är så jävla förbannad. Ursäkta. En dag då en vaknar till tom kaffeburk kan aldrig bli bra. Helt vansinnigt hur påverkad jag blir. Hade ett möte i morse och kom dit hålögd och med en språkbegåvning motsvarande en neanderthalares. Hjärnan gick på halvfart, jag snärjde in mig i invecklade resonemang som inte ledde någonstans - men trots det blev det ett fint möte ändå. Och det var väl egentligen det jag ville skriva om idag. Ni må tro att det är spännande! Kanske gör jag ett nytt inlägg efter tandborstningen - men nu måste jag bara få spy ur mig ilskan. RRRRRRROOOOOOOOOOAAAAAAAARRRRRRRRR!!!!


Köpte en ny dator idag. Heja! Har i flera år brottats med uråldriga och ärvda datorer - de har kärvats och gjort sig omöjliga och slutligen dött en efter en. Tror jag har avverkat fyra datorer på mindre än ett par års tid. 
Men idag, äntligen! kom en ny dator in i mitt liv. Startade upp, glad i hågen, längtade efter känslan av att glida på räkmacka - efter att ha brottats med söndersmälta tangenter, datorer med sömnapné, tangentbord utan knappar, i-padda och annan djävulskap. Försäljaren beskrev det som att åka 4-filig motorväg. Det låter ju skönt. Tänker amerika. 

Det kändes toppen först, men sedan börjades det.. först som lite lissmande viskningar: 
- Ska du inte prova det här?? Gratis i 60 dagar! 
- Ska du inte köpa det här? 
- Spana in den här appen! Jävla fin asså! (vad fan är egentligen en app? Har ju inte ens avancerat till smartphone..). 
- Hörru, jag vet.. jag sa att det var gratis - men jag menade det inte. Hosta upp stålarna nu. 
- Alert! Alert! Allvarligt hot! Jag gör din dator som ny - på två minuter! (Det är ungefär lika länge som hela datorns existens)

Rösterna blev högre och högre. Datorn tappade tempo. Reklam började dyka upp bakom varje hörn. Köp! Köp! Köp! Dessutom gick det inte stänga av kameran, så mitt galna ansikte som nu antagit en skarpt lila nyans av frustrationen började dyka upp som gubben i lådan vart jag än styrde blicken (touchpaden är VÄLDIGT känslig). Jag svär, jag hyperventilerade. 

 Jag HATAR reklam. Alltsom oftast. Känner mig invaderad. JAG.VILL.BARA.VARA.IFRED. 

Betänk att jag är en person som aldrig öppnar tidningar, inte har någon TV, haft ett effektivt adblock som gjort mitt internetanvändande - inte till en frizon, långt ifrån - men helt uthärdligt. Jag lever i en bubbla och väljer noga vad jag vill utsätta mig för. Nu slog det där gapandet och skrikandet emot mig med all kraft. Kapitalismens fula nuna grinade ondsint och inställsamt mot mig och jag ville bara böla. Och mörda. 
Ni vet, serien här nedan - där hulken försöker bekämpa ett regn - det här är ett sådan poetiskt ögonblick. När det slår en hur jävla maktlösa vi är i det här samhället. Hur svår den personliga gränssättningen är. Hur svårt det är att skydda sig. Vad fan gör min knytnäve mot ett obönhörligt regn av annonser, idéer och reklam? 

Googlade och hittade ett virusprogram som skannade igenom datorn och hittade 92 infekterade filer och 800 hot. Det tog ungefär en timme. Ungefär lika länge som datorn hade varit igång. 
Hjärnan glödde. Borde kanske ha utnyttjat tiden till att meditera - men iställen hängav jag mig åt massivt ostätande och att spotta svordomar. 

Nu har jag lugnat ner mig. Texten är snårig och ordig och förmodligen jobbig att läsa. Men just nu skiter jag i det. Jag är sur. 







No comments:

Post a Comment