Galen katt-tant med kärlek till det naiva och barnsliga. Älskar leksaker, äta ost, färger, dansa, barnböcker, hårigt och naket, vintagekläder, omtanke, möten. Börjar knappa in på medelåldern - men vägrar bli vuxen. Också är jag feminist förstås.

Wednesday, 10 July 2013

Kaffe.

Jag ÄLSKAR kaffe. Vår kärlekshistoria är som kärlekshistorier är mest - förutom att vi aldrig tar oss ur förälskelsestadiet:  en mix av passion, hemtrevnad, längtan, trygghet, sömnlösa nätter och  nästan heliga stunder. Men även besvikelser. En desperat statoil-kaffe är lite som en utebliven dejt eller en partner som somnar innan en förväntad kärleksakt. Snopet.

Allting hade sin början när min syster gjorde en kaffedrink till mig på restaurangen där hon jobbade. Jag tog emot den med skepsis, hatade ju kaffe.. men.. o'boy - förälskelsen var omedelbar. Likaså berusningen, den där som bara kaffedrinken kan bjuda på: sekundsnabb, mysigt varm och liksom fuzzig i kanterna. En snuttefilts-fylla. Drinken bestod av Captain Morgan, Baileys, Frangelico-  också kaffe förstås. Med ett vinterlandskap av vispad grädde on top. Dreamy.
Den hemsökte mig varje arbetsdags sista timmar,  och det var varje dag en kamp att motstå impulsen att glida förbi restaurangen på vägen hem. Men så fick krogen slut på Frangelico. Jag bjöds på några kompromisser - men ingen kom ens i närheten. Kaffedrinken förlorade sin tjuskraft och jag har fåfängt försökt få till något som påminner - men utan Frangelicon står den sig platt.  Frangelico är beställningsvara på systemet, orka liksom.. men till mitt 40-årskalas ska jag banne mig ha den perfekta kaffedrinken i min hand!

Innan kaffedrinkarnas intåg i mitt liv avskydde jag kaffe. Det var beskt och vuxet och en klubb jag inte fick vara med i. Ett utanförskap. Något jag inte kunde begripa. Men så blev jag gravid och kaffet blev min bästa vän. Minns precis när det hände. Det var på morfars begravning. Alla i kaffeklubben rynkade på näsan åt kaffet - men jag som inte fattade bättre - älskade det.

Efter det är jag kaffedrickare av stora mått. I början provade jag alla sorters kaffe och jag minns en gång, hårt ansatt av hormoner, hur jag började prata mig varm om Zoegas jul edition som mamma bjudit på. Plötsligt började jag böla: "Buhu.. det var så gott! Alldeles rostat och mörkt i smaken.. liksom runt.. och moget.. med integritet.. .. inte det där sura.. buhuu" Kompisen Thomas ba; "Du är fan inte klok, Lotta - står du och pratar om kaffe med mig och bölar??" Nä, han kan väl inte fatta.. han har ännu kvar att upptäcka kaffets magi.

När jag fick min första kaffebryggare i julklapp gick konsumtionen lite överstyr och jag drack lätt 8-10 koppar kaffe om dagen. Mådde pyton. Darrig och med kaninhjärta, stirrig. Minns när mitt kaffedrickande peakade och jag stod på jobbet, darrhänt och ängslig - för ibland fattar en inte att hjärtats febriga kämpande är en produkt av koffeinkonsumtionen.. en känner sig liksom bara.. konstig. Jag pratade snabbt, nervöst och osammanhängande med kunderna, tankarna gick i kors. Trängdes och trasslade in sig - och jag kunde med nöd och näppe få ner skivorna i plastpåsar och fasade för kunden som ville provlyssna tio singlar - för händerna fladdrade frenetiskt och desperat som fågelvingar på en första flygtur.

Och drack jag inte kaffe blev det inte heller bra. Då lappade jag livsgnistan totalt. Blev trött och fick huvudvärk. Hatade det där, tycker inte om känslan av att vara ägd, att vara i händerna på ett begär. Hittade liksom inget bekvämläge. Men nu har jag lugnat ner mig, blir ungefär två koppar om dagen (läs baljor) - men igår kväll drack jag ett par koppar framför filmen - så urbota dumt! Låg vaken, pusslade tetris med fyra alldeles för varma kattkroppar och lyssnade på regnet till klockan fem.  Och nu är jag trött!

Ofta avnjuter jag mitt kaffe med mjölkskum. Jag älskar det. Det är snällt , generöst och vänligt i kontrast till kaffets bestämdhet. Ett lätt sommarmoln på blå himmel efter den svarta kaffenatten.

Minnesvärda kaffen:
1. Första koppen. Morfars begravning. En uppenbarelse.

2. Alla kaffedrinkar (med Frangelico!) på Tullen Bar och Kök. Romstarka och bitska.  Kan nog beskylla kaffedrinken för Kärlekens och min första kyss. En kyss lite sådär på språng - men med ett löfte.

3. Första cappucinin i Prag- Kärleken och jag på en inrökt ölhak efter en miljon knudels. Lyckliga och proppmätta - och när jag trodde det inte kunde bli bättre så upptäckte jag capuccinin. Alldeles, alldeles perfekt.

4. Kaffet i automaten på ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs. Så. Jäkla. Gott. Bli golvad av ett automatkaffe liksom. Och någonstans hoppas jag att de ska operera mitt diskbråck i nacken bara för att få spendera några dagar i sällskap med den där kaffe-automaten.

5. Pumpapajs-kaffet i usa - underbart. Med smak av kardemumma och kanel och bara en aning, aning sötare än normalt - så jävla fantastiskt. Sedan köpte jag pumpakaffe på alla mackar vi passerade i tre veckors tid - men alla var så hårt sötade att tungan krullade sig. Tycker INTE om socker i kaffe - om det inte får gifta sig med sprit vill säga. KAffe ska vara lite hårt och bestämt, får absolut inte krusa.

Framför allt tycker jag att det är underbart att en fortfarande kan upptäcka nya saker i min ålder, att en kan finna ett stycke magi i något så alldagligt som kaffe!

No comments:

Post a Comment